Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kjol och ljusblå sidenband i linhåret, blank i ansiktet
som en skinande kopparkastrull efter söndagsmorgonens
såpgnidning — och sannerligen gaf hon icke den
dumme bodtorsken en kärvänlig blink i stället för att hålla
ögon och tankar riktade på psalmboken. Där sutto de
allesammans, hans goda Vasabor, som fiendens hand
nu tryckte, småsinnade, egenkära, dumma, snikna,
hårdhjärtade, elaka . .. Nej ämnen för utbrodering af
detaljerna i predikan fattades honom sannerligen ej. Och
främst i bänken midt emot predikstolen satt en rysk
öfverste med sina adjutanter och officerare. Äfvea till
dem ämnade han tala ett sanningens ord.
Till hufvudämne för sin predikan hade prosten tagit
det gamla kraftiga bibelordet: Herren, din Gud, är en
stark hämnare, mäktig att straffa fädernas
missgärningar inpå barnen allt intill tredje och fjärde led, dem
som honom hata; men gör barmhärtighet emot mång
tusen, dem som honom älska och hålla hans hud .. .
Var icke detta ett sant ord?
Den gamle prosten stödde sitt hvita hufvud i
handen, han glömde suga på den långskaftade pipan, och
tankarne gingo vida som skeppens vägar i hafven.
För visso var detta: »Herren, din Gud, är en stark
hämnare»... ett sant och ärligt ord.
Nu låg Herrens tuktan öfver Finlands folk för dess
småsinne, dess lättja, dess inbördes afundsjuka och gräl,
för dess ringa fosterlandssinne, dess lama gudsfruktan.
Själarne måste renas, alla lumpenhetens och småsinnets
sopor brännas, lasterna dödas, arbetshågen väckas,
kärleken till hem och land bli lefvande och stark, bönerna
brinnande och röda. Herrens tuktan gick öfver
människorna, de hade icke satt tillräckligt värde på sin Gud
och sitt land. Nu fingo de lära känna hvad de höllo
på att förlora. Nu fingo de sucka och längta, bedja
och jämra sig, bedja om nåd och försköning. Elden
från fiendens gevär skulle sluta dem samman i kraft,
huggen från hans sablar skulle komma dem att glömma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
