- Project Runeberg -  Under sönderskjutna fanor. Romantiserade skildringar från Finlands sista strid /
537

(1908) [MARC] Author: Nils Hydén With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

att apotekarens lilla koketta pillerdosa till fru —
kvinnan tärde ju piller både till morgon, middag och kväll
— finge se den berömda för detta skönheten, den ännu
rätt ståtliga fru Hjert utan krusiduller och valkar och
löslockar.

Men fru Hjert var ännu för lat att stiga upp. Herre
Gud, den ljufliga slummern efter middagen var ju det
bästa man hade kvar näst kaffetåren och sladderpratet.

Och nu låg hon där på soffan med det voluminösa
bakpartiet hvälfvande likt en kulle upp mot ryggstödets
kant och kjolarna upphasade öfver de muskulösa
va-dorna, trinda som en bättre svinlägg.

Och uppiggad af middagssömnen drog fru Hjert en
trånande suck. Ty visserligen var hon nära sextio år,
men hon var frånskild, hade varit svarthårig och var
ännu af ett rätt argsint och hett temperament.

— Ska jag sätta på kaffet nu, frun?

Det var gamla Fina, som öppnat köksdörren och
gluttade in.

— Sätt på kaffet, men lägg inte på för mycket.
Blanda’t med cikoria, morrade fru Hjert från soffan.

Och med ett pustande reste hon sig och gick fram
till den stora spegeln, som hängde mellan fönstren.

I glaset syntes hennes svartmuskiga hökfysionomi
med den stora kroknäsan, de svartbruna ögonen och
den fula munnen, hvars grofva öfverläpp streckades af
mörka mustaschstrån.

Hon strök ett tag öfver det gråsprängda håret, som
hängde i rufsiga testar nedåt nacken och på skulten
var hopsnurradt till en liten eländig knut.

Så gäspade hon.

Men då måtte hon själf blifvit förskräckt öfver den
fasliga synen af hennes tandlösa gap, ty hon gjorde
hastigt helt om, tog tandgarnityret ur vattenglaset och
satte det på sin plats.

Så började hon fästa upp håret. I detsamma
nåddes hennes öra af ett egendomligt brus. Det var som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:26:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hlfanor/0537.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free