Under sönderskjutna fanor. Romantiserade skildringar från Finlands sista strid / 548 (1908) Author: Nils Hydén With: Einar Torsslow Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

KAP. XXXVIII.

Karascho! . . .

Så småningom drog stridsbullret längre bort, mot
utkanten af staden. Trots sin madrasserade vägg hade
fru Hjert tydligt hört skotten, kommandoropen,
jämmerskrien, allt gatstridens buller och larm. Men nu var
det som om tumultet brusat brusat förbi hennes dörr
till en annan del af staden.

Endast ett och annat skott hördes ännu, men på
afstånd.

Nyfikenheten segrade öfver räddhågan. Hon sträckte
fram handen och öppnade försiktigt dörren.

I detsamma hördes ett brak och en duns. Stolar
slogos omkull. Det var någon som föll i golfvet.

Hade man sprängdt dörren? Voro ryssarne redan
inne i huset?

Ögonblickligen gaf hon hals:

— Hjälp! Hjälp! . . . Barmhärtighet! . . . Skona en
gammal kvinna, som hvarken är ung eller vacker, som
inte ens har några tänder . . . blott lösperuk . . .

Hon skrek som en besatt. Hon visste ej längre hvad
hon gastade. Garderobsdörren höll hon krampaktigt
tilldragen.

Då hördes gamla Finas torra läte:

— Jösses, frun! Det var endast min madrass, som
föll i golfvet och slog kull en stol.

Fru Hjert öppnade dörren. Där stod Fina midt
på golfvet och framför garderoben låg madrassen och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>