Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och gripen af plötsligt försköningsbegär började han
gno sig i ansiktet med pudervippan, så att han såg ut
som en nedmjölad mjölnare.
Han vände sig om likt en skådespelare efter
afslu-tad maskering. Skrattet och svordomarne upphörde på
de andras läppar. De betraktade med häpnad den gode
Stefan Georgewitschs egendomliga förvandling.
Då hördes i tystnaden underliga ljud bortifrån den
ena garderoben. Det lät som om någon suckade och
kved där inne.
Stefan Georgewitsch närmade sig på tå, lade öi’at
till dörrspringan och lyssnade.
Så drog ett lystet leende öfver hans tjocka läppar.
Han gaf kamraterna en skälmaktig blick, pekade på
garderoben och hviskade:
— Mamsellerna!
Han knackade på dörren.
— Öppna, lilla dufva! Sitt inte där ensam och gråt
i mörkret. Kom ut till oss i stället. ... Öppna, för
satan!
Han bände med bajonetten. Dörren gick upp och
under de andras förväntansfulla tystnad stack han in
armen och letade.
Han fick tag i något rundt, mjukt. Åter vände han
sig om. Och med en min af triumf hviskade han:
— En mamsell!
— Den Stefan Georgewitsch, han kan leta rätt pä
dem, han! mumlade kamraterna afundsjukt.
Och Stefan halade stolt fram sin sköna.
I samma ögonblick fylldes rummet af en
skratt-salfva, så rungande uppsluppen, så våldsam, att
fönsterrutorna skallrade och taket tycktes lyfta sig.
De rusiga soldaterna skrattade, så tårarne runno.
De slogo sig på knäna, de höllo sig för magen, de
hoppade, de kröpo ihop och hela tiden smattrade skrattet
från deras öppna gap.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
