- Project Runeberg -  Under sönderskjutna fanor. Romantiserade skildringar från Finlands sista strid /
571

(1908) [MARC] Author: Nils Hydén With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Men midt på golfvet stod Stefan Georgewitsch,
mjö-lig i synen, bister och storögd, och framför honom låg
på knä gamla sextioåriga Fina, liten, tjock och rultig,
med hängande kindpåsar och en grå hårtuss i nacken.
Och tårarne rullade ned för de skrumpna kinderna, och
den tandlösa munnen, där några svarta betar stucko
fram, darrade.

— Gode herr soldat! Gode herr soldat!

Gamla Fina såg så förskräckt och förtviflad ut, att
några af ryssarne, trots att de alltjämt ohejdadt
skrattade, kände sig rörda och gärna skulle velat lugna
gumman. Men på samma gång föreföll dem scenen med
den ursinnige, häpne Stefan Georgewitsch midt på
golfvet och framför honom den knäböjande Fina så
komisk, att de icke kunde annat än skratta.

Och skratta gjorde de. I öfver en kvart dånade
skrattsalfvorna i rummet, medan gamla Fina grät och
bönföll och Stefan Georgewitsch brummade någonting,
som ingen i larmet kunde uppfatta.

Slutligen utbrast en:

— Ja, den där skönheten må du gärna hålla till
godo med. Jag skall söka efter andra. Kanske finns
det flera i garderoberna.

Och han pekade på garderoben midt emot.

De andra omfattade hans förslag med förtjusning.

Naturligtvis måste det väl finnas flere människor i
huset. Den där gamla gumman kunde väl ej vara den
enda varelsen. Andra funnas nog, kanske unga och
vackra kvinnor.

Och de började anfalla den andra garderobsdörren.

Äfven där innanför märktes ett egendomligt ljud.

Fru Hjert, som satt där inne och hört hvartenda
ord, hade nu blifvit så utom sig af förskräckelse, att
äfven hon icke längre kunde hålla sig tyst utan började
jämra sig.

Snart var dörren uppbänd och hon drogs fram.

Och åter började soldaterna skratta:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:26:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hlfanor/0571.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free