- Project Runeberg -  Under sönderskjutna fanor. Romantiserade skildringar från Finlands sista strid /
591

(1908) [MARC] Author: Nils Hydén With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Skulle vara roligt höra något därifrån.

— Om det intresserar kan jag nog berätta ett och
annat om händelsen.

— Det intresserar oss mycket, inföll Elgstjerna
artigt.

— Som bekant skulle enligt hans majestäts plan
samtidigt med öfverste Bergenstråhles landstigning vid
Vasa en annan äga rum i trakten af Åbo, började Bernius.

Trupperna afgingo från Stockholm i början af juni.
Först en eskader af tjugu kanonslupar under befäl af
öfverstelöjtnant Jönsson för att rensa åbolänska skären
från fiender. Därpå följde transportfartygen med
landtrupperna.

— Hur voro de sammansatta? frågade Elgstjerna.

— Efter hvad jag kan minnas, bestodo de af 200
man ur svenska och finska gardena, fyra bataljoner
Upplands landtvärn samt tolf kanoner ur Svea
artilleriregemente. Tillsammans 3,000 man, fördelade i tre
brigader.

— Brigadcheferna? inföll den noggranne löjtnant
Elgenstjerna, som om det gällt åhörandet af en rapport.

— För gardesbrigaden major Tornérhjelm, för den
ena landtvärnsbrigaden öfverstelöjtnant Beutercrona och
för den andra öfverstelöjtnant Wrangel, svarade Bernius
beskedligt.

— Och högste befälhafvare ?

Det var fortfarande Elgstjerna som förhörde.
Bernius var ju nykommen och därtill yngre i tjänsten,
hvarför Elgstjerna tyckte sig kunna behandla honom
litet öfverlägset. Och den andre var alltför intresserad
att berätta om de strider, i hvilka han första gången i
sitt lif deltagit, för att fästa sig vid kamratens något
arroganta sätt.

— Högste chef för expeditionen var general
Eberhard Ernst Gotthard von Vegesack.

Nu vaknade Hesselius upp, då han hörde namnet
Vegesack. Han intresserade sig mycket för den mannen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:26:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hlfanor/0591.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free