Under sönderskjutna fanor. Romantiserade skildringar från Finlands sista strid / 600 (1908) Author: Nils Hydén With: Einar Torsslow Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

KAP. XLII.

Böndernas tåg.

Fem mil söder om Vasa, på halfva vägen mellan
denna plats och Kristinestad, ligger Öfvermarks lilla by.[1]

En dag i slutet af juni hade några ryssar kommit
dit för att hämta hästar till sin transportfora, som höll
på landsvägen ett stycke därifrån.

Liksom de andra byarne hade äfven Öfvermarks by
af den segrande fienden blifvit ålagd att lämna hästar,
då så påfordrades.

Folket var ute på åker och äng. Endast en sjuttio
års bonde, gamle Abraham Brenn, som ägde ett
hemman i byn, anträffades af ryssarne. Han hade just ställt
in sina hästar i stallet och höll på att laga en
ryggbruten skrinda, som stöd framför stalldörren.

— Det var bra vi träffa dig. Nu du ge oss dina
hästar, sade den ryske korpralen på sin brutna finska
till honom.

Gamle Abraham blängde på ryssen under sina hvita
ögonbryn.

Han teg.

Korpralen upprepade sin begäran.

— Dina hästar, förstår du. Det är sagdt i kyrkorna
I lämna dem till oss.

— Har inga hästar, brummade Abraham.

— Har du inga . . . Nå, det vi se, yttrade ryssen
och gick mot stalldörren.

Men nu blef gamle Abraham vred.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>