Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skulle de taga hans hästar, hans starka, präktiga
djur? Hur skulle han sedan kunna sköta sitt hemman. . .
— Det låter I allt bli! röt han till och drog
skrindan tätt framför stalldörren.
Ryssarne grinade åt den gamle och gingo honom
inpå lifvet.
Men då ställde sig gamle Abraham mellan
skrindans skaklor, grep en i hvardera handen och dängde
till de närmaste karlarne med sådan kraft, att de störtade
till marken.
Fåfängt försökte ryssarne taga den gamle. Han var
stark och kvick som en tjugu års pojke och skacklorna
dansade på männens hufvuden.
De höjde gevären för att skjuta. I detsamma
smällde två skott från stugans fönster och två ryssar stupade.
Ännu ett skott och en till föll.
Då flydde de andra och gamle Abraham stannade
som segrare mellan sina skrindskacklor.
Det var gubbens söner som hört larmet, skyndat
in i stugan och gripit lodbössorna.
Så snart ryssarne flytt, kommo byamännen rusande
från alla håll.
— Hvad har händt? Hur många äro dödade?
— De där! sade gamle Abraham stolt och pekade
på de stupade ryssarne.
Han berättade om foran, till hvilken de velat taga
hästarna.
— En rysk fora!... Här i närheten?
Abraham nickade.
Bönderna började rådpläga. Och slutet blef, att de
beslöto sig för att gå man ur huse, döda ryssarne och
taga foran.
De beväpnade sig så godt de kunde. Många hade,
likt gubben och hans söner, präktiga, långskjutande
lodbössor, andra togo liar, hvars klingor de fäste vid
skaften, så att de blefvo till lansar, andra yxor och andra
hade endast hvässade och brända tallstörar i händerna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
