Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så drogo de ut ur byn, skyndade en omväg genom
skogen, lade sig i bakhåll, och när ryssarne kommo
körande med foran, öfverföllo de dem, dödade eller
skingrade soldaterna, togo vagnarne och förde dessa i triumf
hemåt.
Ryktet om dådet spred sig i de angränsande
sock-narne.
— Gick det så bra för Öfvermarksborna, hvarför
skulle det icke också lyckas för oss, tänkte de andra.
Och resningen spred sig. Alla grepo till vapen och
det blef ett väldigt böndernas tåg genom Österbottens
socknar för att fördrifva ryssen.
Det var härom som de två njrkomna
bondesoldaterna berättade för de lyssnande skarorna framför
stugan i Kauhava.
De unga löjtnanterna slöto sig till de andra och
åhörde intresserade skildringen.
Plötsligt kände Niklason ett lätt slag på axeln.
Han vände sig om.
Framför honom stod en ung kapten.
— Nej se Ridderhjerta! Välkommen tillbaka från
dina ströftåg genom Österbotten... De där äro väl ett
par af dina män?
— H vilka?
Niklason visade på de två bondesoldaterna, som
Ridderhjerta icke förut lagt märke till.
— Minsann är det icke så! utbrast han. Rröderna
Isak och Renjamin Rrenn, söner till gamle Abraham
Rrenn i Öfvermarks by. Jag kunde ha lust att fråga
dem om ett och annat.
— Nej, låt dem hellre fortsätta sin berättelse,
menade Niklason.
— Det kunna de bättre göra inne i stugan hos er,
föreslog Ridderhjerta.
Han ropade de två bönderna till sig, bvarpå alle-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
