- Project Runeberg -  Under sönderskjutna fanor. Romantiserade skildringar från Finlands sista strid /
607

(1908) [MARC] Author: Nils Hydén With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

af två vagnar, så vi tänkte, att det måtte vara mycket
dyrbara saker, som vaktades af så många soldater.

Kanske är det derases krigskassa, menade en af
oss.

— Så lär det också varit, inföll Ridderhjerta.

... Så snart foran nått midt för oss, fortsatte Isak
Rrenn, rusade vi fram. Men icke alla af oss hade
gevär likt ryssarne. Många af oss endast yxor och liar,
somliga icke annat än hvässade tallstörar.

I början gick det bra nog. Yi drefvo undan
soldaterna och ryckte ned kosackarna från hästarna. Men
ryssarne hade snart samlat sig och sköto på oss en
förfärande mängd kulor. Det var ett elände så många af
oss som stupade. Slutligen hlefvo några bönder
förskräckta och flydde. Och så gaf sig hela hopen af oss
i väg. Vi kunde icke taga foran, men så mycket hade
vi dock uträttat med vårt anfall att ryssarne vände om.

— Det var en större penningtransport på väg till
Lappfjärd, inföll kapten Ridderhjerta. Jag skulle
verkligen unnat de fattiga bönderna att ha tagit
penninglådorna. De skulle blifvit rika i ett tag.

— Ja, det förargade oss mycket sedan, när vi fingo
veta, hvad vagnarne innehållit, fortsatte Isak. Men hvad
som ännu mera väckte vårt raseri, var, när vi kommo
under fund med, hur ryssarne behandlat våra sårade
bröder. Alla som föllo i deras händer misshandlade
dessa till döds på det grymmaste och omänskligaste sätt.
Några läto de likväl med flit släpa sig undan, för att
de sedan skulle berätta ogärningarne för oss andra.
Ryssarne trodde kantänka, att de därigenom skulle
förskräcka oss och nedslå vårt mod. Men det hade en
helt annan verkan. Vi blefvo utom oss af raseri och
svuro att hämnas. Och det gjorde vi också.

Snart hade vi åter samlat oss i stora hopar på ett
par tusen bönder och tågade kustvägen från Vasa öfver
Korsnäs och Norrnäs byar ned mot Kristinestad och
Lappfjärd. Likt ett snöras i fjällen drogo vi fram, vrä-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:26:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hlfanor/0607.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free