Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
| KAP. XLIII. |
| Striden vid ån. |
— Jaså, bönderna leverera bataljer, medan vi sitta
här och bida tiden. Hvar stod slaget? frågade Niklason.
— Vid Nerpesån. Jag lät ytterligare befästa den
gamla ställningen, fortsatte kapten Ridderhjerta.
— Platsen var således väl vald af sergeanten, som
bönderna utsett till befälhafvare?
— Utmärkt. För att göra ställningen starkare lät
jag midtför bron uppföra en stor vedtrafve, i hvilken
gjordes en öppning och i denna placerades en kanon.
Någon lavett hade vi gunås inte utan pjäsen ställdes på
underredet till en vanlig bondkärra. Andra mindre
vedtrafvar upplades på stranden för att tjäna skyttarne
till skydd.
Allt hade nog gått bra, om jag blott kunnat få
bönderna att lyda eller åtminstone begripa, från hvilket
håll faran mest hotade. Saken förhöll sig nämligen så,
att ett stycke längre ned mot åns mynning fanns ett
vad, som lätt kunde öfvergås af kavalleri. Förmodligen
— tänkte jag — komma ryssarne snart att finna vadet
och rikta största angreppet mot den punkten.
Men där nere, skilda från de öfriga, ville inga
skyttar ställa sig. Det var omöjligt att få bönderna till att
begripa ställets vikt. De skulle allesammans trängas
framme vid bron bakom vedtrafvarne. Jag fick nu
riktigt lära känna, bur envisa och själfrådiga dessa
österbottniska bönder kunna vara. Slåss ville de nog, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 07:26:50 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/hlfanor/0611.html
