- Project Runeberg -  Under sönderskjutna fanor. Romantiserade skildringar från Finlands sista strid /
617

(1908) [MARC] Author: Nils Hydén With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


— Nå, det låter höra sig. Ändtligen blir det då
slut på den här siestan, tänkte Niklason.

— Men hvad kan ha förmått hans excellens till
detta utomordentliga steg? fortsatte kapten Ridderhjerta.

— Troligtvis detsamma som alltid satt hans
excellens i rörelse . . . det enda som förmår drifva honom ur
fläcken — rädslan.

— Rädsla för hvad?

— Fieandt lär återigen ha blifvit slagen — denna
gång vid Kotkasaari — och nödgats vika tillbaka till
Dunkars bro vid byn Vetil, en fem mil öster om Ny
Karleby. Härigenom hota ryssarne arméns återtågsväg
mot Gamla Karleby. Och detta samt att fienden skall
kunna hålla sig kvar på den viktiga vägen öfver
Vasa—Lappo—Alajärvi är hans excellens ytterligt rädd för.

— Och därför har han lämnat ifrån sig befälet?

— Mycket riktigt! Och detta var nog en
synnerligen stor tur och lycka för armén. Ty hade hans
excellens bibehållit öfverbefälet, sedan underrättelsen om
Fieandts missöde inträffat — de lära först ha anländt
sedan öfverlåtelsen skett — så hade nog armén som
förut fått tåga tillbaka mot Gamla Karleby i stället för
framåt.

— Men hvarför öfverlämnade då fältmarskalken
befälet, innan han visste om major Fieandts återtåg?
frågade Niklason.

— Det kom sig af en helt annan anledning.
General Rajevski med sin kolonn lär vara på marsch mot
Lappo. Något måste göras. Framryckning borde ske.
Och fick generaladjutanten befälet. Strax därpå kom
rapport från Fieandt. Men om hans excellens då ännu
behållit öfverbefälet, hade det, som sagdt, nog blifvit
återtåg i stället för framryckning.

— Hur var det med major Fieandts nederlag?
inföll kapten Ridderhjerta.

— Icke så farligt. Gubben fick litet smörj . . . efter
vanligheten; men han drog sig tämligen helskinnad

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:26:50 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hlfanor/0617.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free