Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Jag tror jag ger mig in i rågen och kryper en
bit framåt mot vägkröken, kanske jag kan se bättre,
tänkte han och smög sig in mellan rågstånden.
Nu gick han försiktigt på huk framåt i rågfältet. Han
såg endast de långa stjälkarne med de gula axen. Här
och där lyste blåklint och hvita prästkragar. Uet var
honom, som han vandrat i en underlig skog, ensam,
långt skild från människor.
Nu kom han till ett dike. Det hoppade han öfver.
Han kunde fånga en skymt af vägen, som löpte vid
sidan. Ännu var det ett stycke till den.
Och som en sökande hund plöjde han genom
rågfältet.
Nu såg han landsvägen. I detsamma han sträckte
på sig, märkte han en rysk korpral tätt framför sig.
Både Niklason och ryssen blefvo så häpna öfver
det oförmodade mötet, att de tvärstannade och stirx-ade
på hvarandra.
Ingen yttrade ett ord.
Plötsligt höjde ryssen geväret. Men innan skottet
gick, hade Niklason dragit pistolen och skjutit
korpralen rakt i bröstet.
Nu gällde det att hinna tillbaka till den skyddande
skogen. Han sprang landsvägen framåt, så fort hans
långa ben förmådde löpa.
Ett ögonblick vände han sig om. Då såg han
soldathopar äfven borta vid Alapää by. Och nedåt
Storbyn upptäckte han några kosacker, som galopperade på
landsvägen efter honom.
Ändtligen nådde han skogen. Nu gaf han hals:
— Hallå, Efraim! Hallå!
En röst svarade mellan stammarne:
— Här, löjtnant!
— Godt!
Niklason fann hästarna och soldaten.
— Opp i sadeln! Fienden är efter oss!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
