Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
major von Törne bredbent bredvid sina skyttar och gaf
noga akt på deras skott.
När ordern till anfall kom, hade han ett ögonblick
enligt sin vana mönstrat karlarne.
Så framåt, mot fienden.
Men icke för hastigt. Inga dumma, förflugna skott,
som bara skalade barken af träden. Kallt och säkert
skulle lians gossar skjuta. Det tog bättre. Siktade man
blott kallt, behöfde man icke vara ängslig. Allt gick nog
bra, utan att man blindt rusade åstad som vettskrämda
kalfvar.
En och annan kapten ville storma fram med sitt
kompani, men Törne höll honom tillbaka.
Mången liten löjtnantstupp svor öfver gubbens
långsamhet och tröghet. Men han fick stilla sitt heta blod
och vackert stanna på sin plats.
Och helt förnöjd med ett lyckligt leende öfver sin
slätrakade prostfysionomi gick Törne fram och åter
bakom skyttekedjan, medan de vida skörten på hans nya
syrtut svängde kring de stöddiga benen.
En af Adlercreutz’ adjutanter kom framridande:
— Major! Det går för långsamt...
— Hvaba!
Gamle Törne blängde på den unge officern.
... Order från generalen . ..
— Jaså!... Ja, lefve Adlercreutz, en präktig karl!
... att bataljonen skall attackera ...
— Håll käften!
— Men generalen har befallt... det går alldeles för
långsamt...
— Håll käften, säger jag. Jag rycker fram när det
behöfs.
— Men general...
— Marsch, herre!
Och gamle Törne vände honom ryggen och återtog
sin trygga gång.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
