Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nan, så infallna kinderna, så insjunken munnen, så
skrynklig, mager, sliten den gamla kvinnan var.
Prosten satte sig vid bädden och kände på hennes
hand.
Den var varm.
I detsamma slog mor Aina upp ögonen, svartbruna
ögon med ännu en svag glimt af uthrunnen eld. Och
genast försvann det fridfulla uttrycket öfver hennes
anlete och det kom något oroligt spändt.
— Hur känner mor Aina sig? frågade prosten.
Pojken stod vid sänggafveln, allvarlig, stilla och
betraktade den döende.
Då glimtade ett leende öfver gummans läppar.
— Jag trodde, jag redan var i paradiset. Det var
så ljufligt och skönt... Men så är jag ju icke död,
suckade hon.
— Kanske mor Aina kan komma sig igen och bli
frisk och duktig.
Ögonlocken rörde sig.
— Aldrig mer. .. aldrig mer. Jag är så glad att få
dö. Jag är så trött och nöjd.
Och blicken sökte gossens. Så slöt hon ögonen och
suckade.
Genom det öppna fönstret föll ett solknippe in på
det slitna täcket och kom det att lysa som siden. En
fågel sjöng utanför.
Men borta i väster mullrade det doft som af åskan.
Den döende slog upp ögonen. Hon såg solstrålen,
hon hörde fågelsången, och hon log.
— Det var snällt att prosten kom. Jag behöfde så
väl lätta mitt hjära ... för en Herrans tjänare . .. innan
jag nu dör . . . Jag har så många synder ... att bekänna.
Mor Aina stammade mödosamt fram orden. Men
ansträngningen var för stark. Hon greps af en svår
hostattack, det magra bröstet arbetade, kallsvetten bröt
ut på panna och kinder, hon Hämtade och suckade.
Efter en stund gaf sig hostan och hon hviskade:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
