Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
| KAP. XLVII. |
| Liuhtarlas brand. |
Knappt hade prosten satt sig upp i giggen och kört
en bit tillbaka, förrän en rysk jägarkedja bröt fram
mellan granarne. Så långt han kunde se in i skogen,
vimlade det af soldater.
Det var de bakersta af Rajevskis bataljoner, som
drogo sig undan på återtågsvägen mot Kuortane.
Endast steg för steg kunde hästen gå fram på den
smala skogsstigen. Soldater i gröna uniformer med
höga tschakåer störtade förbi, flämtande, svettiga, svarta
i synen af krutrök och damm.
Här och där sprang en officer. Några ropade
vredgadt någonting till prosten. Han förstod att han var i
vägen.
Alltjämt skyndade soldater förbi. Då och då
kommo två med en fältbår, hvari låg en sårad. Andra
sårade stödde sig på kamraterna, medan de vacklande
och stönande ansträngde sig för att följa med. Midt i
strömmen satt prosten i giggen likt en klippa i en fors.
En officer störtade fram och högg hästen i tygeln.
Han ropade någonting. Hvarje drag i hans krutstänkta
ansikte var spändt, ögonen brunno, svetten lackade om
panna och kinder. Den hvita mössan var skjuten på
sned och ena epåletten bortrifven från axeln.
— Af med er! Af med er!
— Det är min häst och jag måste köra hem, skrek
prosten, som kunde litet ryska och förstått.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 07:26:50 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/hlfanor/0651.html
