Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ett grimaserande leende ryckte till i ryssens ansikte.
Han drog upp pistolen och siktade på prosten.
. — Af med er! Yi behöfva vagnen för en sårad.
Då begrep prosten att här hjälpte intet resonerande
utan steg skyndsamt ur.
Giggen svängdes om. Två soldater kommo bärande
en kapten. Blodet rann utmed kläderna. Den sårade
var likblek i ansiktet och nästan sanslös.
Han bars upp i giggen. En soldat satte sig
bredvid, slog armen om den sårades axlar, tog tömmen.
Vagnen i väg.
Det var sista gången prosten Stenius såg grålien och
giggen.
Alltjämt rusade soldater förbi. Många knuffade till
honom. Gevärskolfvar och fältflaskor slogo mot hans
armar och ben.
Han sprang undan och ställde sig bakom en stor
gran.
Ändtligen blef det ett uppehåll i strömmen. Vägen
låg fri. Prosten skyndade stigen fram och nådde stora
landsvägen.
Nu gällde det att komma öfver bron vid Liubtarla
och hem. På andra sidan ån skulle väl icke de ryska
trupperna trängas.
Han sprang vägen fram. Då dånade det i skogen
och marken skalf. I vild fart kom ett batteri körande.
Anspannet galopperade, förridarne höggo sporrarne i
hästarna, kuskarne slogo med piskorna, hjulen rasslade
.. . det var med knapp nöd prosten hann kasta sig
undan in bland träden.
Andra batterier följde. Nya hopar soldater kommo
störtande. Vägen var åter full med folk.
Prosten trängde sig fram genom skogen.
Ett eldsken stack till mellan granarne.
— Nu brinner Liuhtarla. Bara jag hinner öfver bron,
tänkte han och skyndade vidare.
* *
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
