- Project Runeberg -  Under sönderskjutna fanor. Romantiserade skildringar från Finlands sista strid /
660

(1908) [MARC] Author: Nils Hydén With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Han gick dit.

Där låg en stackars rysk soldat. Båda benen voro
krossade af ett skrotskott. Troligtvis hade han blifvit
träffad redan under förmiddagens strid, då de ryska
jägarkedjorna innehade denna plats. Och sedan hade
han legat där hela tiden i sina plågor, medan striden
brann rundt omkring. Ingen hade hört honom. Ingen
haft tid att tänka på honom. Den ena jägarkedjan efter
den andra hade rusat förbi, rusat öfver honom. Ingen
brydde sig om honom, ingen märkte honom. Han fick
ligga där i sina kval, längtande att få dö.

Andreas gick fram till honom. I dunklet såg han
ett blekt, skäggigt ansikte, en mun förvriden af smärta,
två barnsliga ögon.

Ryssen höjde sig på armbågen. Han pekade på sin
hals, förde handen tvärs öfver och sade något.

Ehuru Andreas icke uppfattade orden, förstod han
meningen. Ryssen tecknade att han ville dö, att den
andre skulle skära halsen af honom. Han hade lidit
nog, hela den glödheta julidagen; skulle natten blifva
lika svår med outhärdliga kval? Båda underbenen och
fotterna voro krossade. Ingen läkare kunde hela dem.
Aldrig mera skulle han se Volgas strand, rida öfver
stepperna, dansa på gästabuden, famna sin kvinna . . •
det var slut, han ville dö.

Och han drog med fingret öfver sin hals och såg
bedjande på Andreas.

Denne skakade på hufvudet och pekade uppåt det
blå himlahvalfvet. Så gick han långsamt därifrån. Då
satte ryssen händerna för ansiktet och grät som ett barn.

Andreas hade fått nog af jämmer och kval. Han
vände om och gick ut på landsvägen.

Armen värkte och spände. Han satte sig ned på
dikesrenen.

Strax framför sig hade han torpen, mot hvilka
björ-neborgarnes första anfall gått. Det syntes hvad det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:26:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hlfanor/0660.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free