Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Af Liuhtarla by återstod endast några glödande
kolhögar, hvarur de svarta skorstenarne stucko upp likt
grafmonument.
Det pyrde och brann under askan och röken svepte
västerut öfver fälten. Rundt omkring var skogen svedd
och tallarne stodo där med svarta stammar och vissnade
kronor.
Men öster om byn, där luften var ren och skogen
frisk, hade trupperna slagit läger, de som icke voro
utsända att förfölja ryssarne på vägen åt Kuortane till.
Andreas frågade sig för. Och snart hade han
funnit tredje kompaniet och sina gamla vänner.
Heikki räckte honom en skål soppa och en köttbit
och gaf honom berättelsen om anfallet och branden.
... Och kan du tänka dig, hvem jag fann i den
brinnande stugan, medan jag höll på att rädda de
sårade?
— Nej.
— Iwan.
— Iwan?
Andreas stirrade på Heikki.
— Men han drunknade ju i Lumijoki älf,
klubbades ned under isen af bönderna.
— Det sista är då säkert. Men drunknade gjorde
han ej. Efter hvad han nu berättat mig, fördes han
af strömmen under isen till ett stycke nedanför, där
älfven gick öppen. Han drefs i land, klängde sig fast
vid en buske och hlef räddad. Under natten stal han
sig in i ett torp, tog en omgång kläder, några
brödkakor och ett par skidor och fortsatte söderut. Snart
stötte han på en rysk afdelning och blef åter inställd i
ledet. Och nu ligger han här.
— Hur är det med honom?
— Dåligt. Ena foten krossad, halft förblödd,
brandskador i ansikte och på händer, troligtvis lefver han
icke länge.
— Skulle önska se honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
