- Project Runeberg -  Under sönderskjutna fanor. Romantiserade skildringar från Finlands sista strid /
675

(1908) [MARC] Author: Nils Hydén With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

riset och grep om geväret. De visste ordern: Icke skjuta,
förrän hvisslingen ljöd, förrän foran var midt för dem.

Som tysta kattor lågo de stilla, lurande.

Nu syntes första hästparet. På vagnen satt kusken,
en tjugu års pojke, sömnig, sorglös, och gnolade en visa.

Icke ett ljud, en rörelse från de bakom granar och
stenar dolda röfvarne.

De tre vagnarne åkte förbi, ryttarne följde.

Då skar en hvissling genom sommarkvällens
tystnad. Ögonblickligen höjde kosackerna hufvudena och
lyssnade. Lansarne fälldes.

Men innan de fått klart för sig, om ljudet kom från
en fågel eller var en signal, smattrade skotten.

Finnarne hade siktat så väl, att hvarenda kosack
träffades. De flesta föllo ned på vägen. Några sökte
hålla sig kvar på sina stegrande hästar. Vagnshästarna
råkade i sken med de sårade kuskpojkarne liggande på
fordonen.

Nu rusade finnarne fram. Matts kusk, korpral
Ola-gus och några till kastade sig i vägen för de skenande
hästarna, höggo dem i tyglarne och fingo dem att stanna.
De öfriga rusade med fällda bajonetter på kosackerna.

De som ännu voro vid lif, stuckos ned.

I villervallan och larmet hade icke finnarne märkt
att en kosack lyckats kasta sin häst in i skogen. Nu
upptäckte de honom ett stycke framför på vägen,
galopperande norrut.

Roth fick tag i en laddad lodbössa.

— Den där får inte komma undan, mumlade han
och lade kolfven till kinden.

Skottet small. .. och kosacken damp. Hästen
skyndade i fullt sken vidare.

En lättnadens suck undföll Roth.

— Det var väl, mumlade han. Den där göken
kunde förstört alltihop.

Han vände sig om och betraktade valplatsen.

Matts kusk och korpral Olagus höllo ett säkert tag

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:26:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hlfanor/0675.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free