- Project Runeberg -  Under sönderskjutna fanor. Romantiserade skildringar från Finlands sista strid /
688

(1908) [MARC] Author: Nils Hydén With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Undrar just om han fått min order att fortsätta
återtåget till Saarijärvi för att där bilda föreningslänken
mellan hans afdelning och Barclay de Tollys kår vid
Kuopio.

Öfversten ryckte på axlarne. I dessa tider visste
man ju ingenting. Kurirer afsändes — och kommo
aldrig fram; kurirer skickades hit — och hördes aldrig af.

— Saarijärvi... Barclay de Tolly ... Kuopio! Det
skall man komma ihåg, tänkte Spof.

Bajevski och öfversten gingo in i
prästgårdsbyggnaden. Då drog sig Spof nedåt stranden för att slå sig i
lag med soldater och underbefäl. Kanske man kunde
få höra några godbitar af dem?

Åter skockades manskapet omkring honom för att
nojsa och drifva med den dumma bondkvinnan. Och
Spofven tog på sig sin enfaldigaste min och slängde sina
listiga frågor för att söka krama ur soldaterna någon
värdefull upplysning.

Vid det han så stod där i klungan af soldater, fick
han plötsligt se en forskande blick riktad på sig.

Ögonblickligen kände han igen mannen. Det gick
en rysning öfver ryggen på honom.

— Mikael! tänkte han. Mikael Petrowitsch, som jag
bodde hos i Byssland. Tänk om han känner igen sin
forne gesällkamrat.

Och Spof rättade oroligt på hucklet, så att det kom
längre ned i pannan och skuggade öfver ansiktet.

Den ryske soldaten släppte icke blicken ifrån
honom. Han närmade sig.

Spof fick en känsla af, att han ville springa därifrån,
kasta sig upp på en häst, spränga bort, rädda sig.
Lugnet och säkerheten hade gått, och det var som om
marken gungat under hans fötter.

Soldaten trängde sig fram mellan de andra. Nu
tilltalade han honom.

Spof vågade icke se upp. Han tyckte att första
blick skulle röja honom.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:26:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hlfanor/0688.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free