Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Gamle Huotari, fiskargubben, som slumrat till i
skymningen, där han satt i stugan och band nät, spratt upp
vid det att en bondkvinna kom inhoppande i rummet
och slet af sig kjolen.
— Hva behagas? tänkte gubben Huotari och
gnuggade sig under ögonbrynen.
Nu stod kvinnan där i mansbyxor, huckle och tröja.
Hucklet och tröjan åkte samma väg som kjolen.
Gubben gapade.
— Är kärngen tokig eller hvad vill hon? mumlade
han vid den förunderliga synen.
Ändtligen fick hon ljud:
— Jag är korpral Spof vid ströfkåren . . . har nyss
varit förklädd i ryssarnes läger . . . man förföljer mig . . .
låna mig en mansrock och en slokhatt . . . fort!
— Ho, ho!
Gubben gnäggade.
Se där en som spelat de fördömda ryssarne ett
spratt. Kunde man hjälpa den, vore sannerligen en god
gärning.
Och gubben Huotani skuttade upp från stolen och
letade fram en rock och slokhatt.
— Min pojkes, som ä’ i kriget. Håll till godo, herr
kurpral.
— Tack! . . . Kanske jag kunde få något att dricka
också. Jag är svåra törstig.
— Går fäll dä, mumlade gubben och sökte rätt på
en träskål.
Spof hade slagit sig ned på en stol vid bordet. Han
var verkligen trött. Att springa kapplöpning med
kjolar var ju ett rent litet helsicke. Det tog på krafterna.
Han lutade hufvudet i handen och pustade.
Hästtramp hördes utanför. Strax därpå rycktes
dörren upp och ett par kosacker kommo instörtande
Det klack till i Spof. Och i gubben också.
Men gamle Huotari hade mer än en gång sett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
