- Project Runeberg -  Under sönderskjutna fanor. Romantiserade skildringar från Finlands sista strid /
710

(1908) [MARC] Author: Nils Hydén With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Nu voro de icke långt från stranden. Men nu hade
också de förföljande ryssarna kommit alldeles inpå dem.

Skott började falla hland ströfskarans män. Några
stupade. De öfriga fördubblade sina ansträngningar för
alt nå båtarne.

Då snubblade Palmqvists långa ben på en rot. Han
stupade och drog i fallet med sig korpral Olagus.
Generalen blef liggande på marken.

Innan de åter hunnit komma på benen och lyft
upp honom, voro ryssarne öfver dem. Fanns intet
annat att göra än att släppa det dyrbara bytet och springa
för lifvet, om de ville undgå att blifva fångar. Och det
ville de till hvarje pris. De visste, hvad som väntade
dem efter den nesliga behandling, de utsatt ryske
be-fälhafvaren för. Marter och kval, brända till döds vid
långsam eld. Och den tanken gaf fart åt benen.

På några ögonblick voro finnarne i båtarne och
rodde allt livad de förmådde utåt sjön.

Ryssarne hade inga farkoster. De samlade sig på
stranden och heskölo de llyende. Kulorna hveno kring
finnarne. Flere sårades och båtarne sprungo läck. Det
var att ösa och ro, ösa och ro.

Ändtligen nådde de holmen. Sedan båtarne
nöd-torfteligen blifvit tätade och de sårade förbundna,
fortsatte de llykten till andra stranden. Nu visste fienden
deras gömställe och de måste därför söka ett nytt.

Men i skogen hade ryssarne funnit sin general,
liggande hunden i bara skjortan.

De skuro tänderna af harm öfver den nesa, som
öfvergått dem och för att de icke kunnat tillfångataga
en enda finne. Den skulle i så fall lått känna på.

Rajevski var icke blid att skåda då han reste sig
efter alt ha blifvit befriad från sina hand.

— Värre pers har jag då aldrig varit med om. Det
förefaller mig alltsammans som en dröm, mumlade han,
medan han skyndsamt vände tillbaka till stugan.

Order om finnarnes förföljande utsändes genast.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:26:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hlfanor/0710.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free