- Project Runeberg -  Under sönderskjutna fanor. Romantiserade skildringar från Finlands sista strid /
727

(1908) [MARC] Author: Nils Hydén With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ryske öfverbefälhafvaren förmått, det förmådde förlusten
af några hönslår och vinbuteljer.

De goda landtvärnsmännen, som nyss stått så
försagda och menlösa, då det gällt att i tjugudubbelt
öfver-lägset antal gå till storms mot fienden, blefvo plötsligt
högst krigiska och fyllda af mod.

Med gnistrande ögon höggo de in på hvarandra.
Buteljer, stolar, gafflar och tallrikar användes som vapen.
Och med dessa dunkade de livarandra i skallen som
om det gällt alt klämma lifvet ur kosacker.

Striden vardt synnerligen häftig och manspillan stor.
Många blefvo sönderskurna af glasen, några tingo
ögonen utstuckna. På en rändes en gaffel tvärs genom
båda kinderna, så han tedde sig icke olikt ett rökt
svin-hufvud om julen. En annan fick näsan krossad af en
buteljbotten.

Jämmer och elände, champagnebrus och hönsstekar !
Luften hvirflade af buteljer, stolsben, tallrikar, gafflar,
karotter, bordsduken drogs ned och hela härligheten,
all den goda maten, de goda vinerna, det fina porslinet
i golfvel, krossadt, nedtrampadt, förstörd t.

Om jag icke varit så ursinnig, skulle jag skrattat
mig sjuk åt det löjliga uppträdet.

Nu hade jag emellertid ingen lust att skratta. Jag
rusade in i rummet, skilde med sabelflatan de värsta
stridstupparne åt, somliga fingo sig nog några skråmor,
men därpå aktade jag ej, samt körde ut hela sällskapet.

De stridslystna hjältarne spridde sig i huset.

Jag sjönk ned i en länstol och betraktade de
förödelsens spillror, som lågo kringvräkta på golfvet.

Min själ var fylld af vrede och förakt. Att vara
befälhafvare öfver en slik trupp som denna! Hade jag
vågat och kunnat, skulle jag låtit skjuta ned hvarenda
karl. Bättre voro de icke värda — som soldater
betraktade. Men egentligen var ju icke skulden deras,
utan hänförde sig härvidlag, liksom i så mycket annat,
till hans tokiga majestäts instruktioner och påhitt. Skicka

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:26:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hlfanor/0727.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free