Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Man hade kommit till kyrkbacken vid Kauhajoki.
Plötsligt höjde Matts kusk, hvars skarpa, spejande
ögon spelade omkring, handen och pekade på
någonting som syntes vid kyrkan.
– Se!
Hans närmaste män i rotarne, korpral Olagus,
Palm-qvist och lille Heikki, hörde utropet och sågo upp.
Och från leden höjde sig ett mummel af fasa:
— Se!... Se.
Utan att tänka därpå minskade soldaterna stegen
och snart trampade hela kompaniet på stället marsch.
Döbeln, som red bredvid, försänkt i sitt ständiga
grubbel, märkte stockningen.
— Hvarför marscherar icke folket på? Ingen
stock-ning i leden... Framåt! röt han och rynkade
ögonbrynen.
Major Fihlén, som red bredvid, vände sig åt honom
och pekade mot kyrkbacken.
Döbeln såg dit.
— Ah!
Han höll in hästen och förblef stilla några
ögonblick. Så vände han sig mot bataljonen:
— Halt!
Marschen på stället upphörde.
— Vänster om!
Hvarenda karl stod med ansiktet och blicken
riktade mot kyrkhacken.
Döbeln red några steg fram mot kullen.
Midtför kyrkdörren voro tvenne grofva pålar
nedslagna i marken. Mellan dem en stång. Och på den
stången var en naken bonde upphängd vid fotterna, så
att benen bildade elt V, och med hufvudet nedåt.
Rakt under hufvudet låg en hög kol och aska.
Håret och skägget var afsvedt, ansiktet svartbrändt, hela
den nakna kroppen brunstekt. De brustna ögonen stodo
vidöppna och munnen gapade som formad till ett skrik.
Trots sitt härdade bjärta och sin kallblodighet ryste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
