Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I ögonblickets hänförelse lofvade offierarne
hvarandra med kraftiga handslag att icke vika, utan
kämpa till sista man, på det att de icke skulle blifva
utsatta för samma hån och klander som
åbolän-ningarne, hvilka nu ingen ville vara tillsammans med.
Ett stycke därifrån stod den gamle major Tujulin
och betraktade dem med tindrande blickar.
— Gossar, gossar! ropade han. Jag hör, livad ni
ha för er och jag tycker om er. Lofven I att lyda mig,
så lofvar jag er också att icke befalla reträtten, förrän
två tredjedelar eller åtminstone öfver hälften af oss
stupat.
— Ja ... ja. Vi lofva. Aldrig vika. Stå till sista
man.
— Bra... bra. Och nu: gif akt! Vänster om...
marsch!
Och hälsande generalen marscherade bataljonerna
öfver Ruona bro mot sin post vid Alavo.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
