- Project Runeberg -  Under sönderskjutna fanor. Romantiserade skildringar från Finlands sista strid /
791

(1908) [MARC] Author: Nils Hydén With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Efter en kort skottväxling drogo sig parterna
tillbaka.

Nu syntes grönrockarne myllra fram mellan de
mariga tallarne i dalgången.

Det var som själfva gröna skogen alstrat dem. Ur
hvarje buske, hvarje snår kröpo de fram.

Bakom sina starka förhuggningar med tallkronornas
stretiga grenar vända utåt mot dalen lågo savolaksarne
och spejade. Gevärskolfven till kinden, fingret på trycket.

Nu kommo de.

Dalgången mellan de båda skogsbrynen och genom
hvilken den lilla ån flöt fram var synnerligen oländig,
fylld af stora stenar, som lågo nedsjunkna i gyttjan.

Sakta och försiktigt smögo sig ryssarne framåt. På
andra sidan dalen sågo de endast skog, tallar, granar,
ormbunkar, klipphällar. Icke ens styckevärnet med
kanonerna, som var doldt af kvistar, kunde de upptäcka.
Längre nedåt dalen åt Ruona till kunde de skönja
grå-klädda finska kompanier. Här, midt emot dem, tycktes
endast vara djupa skogen.

Men de anade att här, någonstädes på
Lintulaks-vägen, skulle fientliga afdelningar ligga förlagda.

Långsamt gick ryssarnes framryckning mellan
dalgångens kullerstenar. Gång på gång sjönko soldaterna
till knäna ned i gyttjan. En och annan ramlade
omkull. Och när han åter reste sig var han nersmord
som en tegelbärare.

Men framåt gick det, spejande, smygande, de
bajonettpåsatta gevären hållna färdiga till eld.

Men skogen var tyst och öde.

Nu hade ryssarne kommit på omkring hundra stegs
afstånd.

Då klang ett kommandorop. Och ögonblicket efter
smattrade savolaksarnes salfva.

Hur ryssarne stupade! Den ene till höger, den
andre till vänster, en på näsan i gyttjan, en annan på
ryggen, liggande som en korsfäst med utbredda armar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:26:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hlfanor/0791.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free