- Project Runeberg -  Under sönderskjutna fanor. Romantiserade skildringar från Finlands sista strid /
801

(1908) [MARC] Author: Nils Hydén With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

kunna ju mina skvadroner för resten ingenting uträtta.
Men en omväg genom skogarne mot Salmi norr ifrån.
Vi falla fienden i ryggen, afskära hans återtågslinje mot
Lappo, stänga in honom på udden ned mot Ruona,
taga hela hären till fånga . .. Jag tycker Kamenski skulle
vara nöjd med ett sådant kap ...

... Ja, det blir i morgon, i mo-or-gon . ..

Åter gäspade han så oerhördt, att regnet strilade
ned i gapet på honom och käken höll på att gå ur led.

— Nej, nu går jag visst och lägger mig.

Han kade hunnit fram till stugan.

Då stannade han plötsligt, vände sig om och
stirrade ut i mörkret.

— Kunde dock ha lust att först inspektera posterna
vid hron. Kanske de lymlarne sofva?

Och med ett raskt kast på den viga kroppen gick
han mot stallet.

Han ryckte upp dörren.

— Luschka!... Luschka, din sömnige hund! Opp!

Någonting rörde sig där inne hland halmen. Snart

visade sig ett lurfvigt. sömnigt kosackhufvud.

— Sadla Kaschucka! Jag skall rida ut. Du följer.

Den långhårige, lurfvige kosacken lät höra en
missnöjd brumning.

— Jag tror du morrar... Raska på!

Och Kulneff slog med xudspöt mot stöfveln.

Luschka hade tändt en lykta. Skenet kastade ett
osäkert, darrande ljus öfver några spiltor.

Ett hästhufvud stack fram ur skuggorna. Det var
Kaschucka, ett ljusgrålt arabslo, uppkalladt efter en
dansös vid baletten i Petersburg, en liten kvinna, som
Kulneff en gång tyckt nästan lika mycket om.. . åh,
visst icke! som ägt en hundradel af den ömhetskänsla
och kärlek, han hyste för sin finlemmade, ljusgrå arab.

Hästen vände på hufvudet och fick se sin herre.
Och en glimt af glädje lyste till i hans lifliga, svartbruna
ögon.

Under sönderskjutna fanor

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:26:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hlfanor/0801.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free