Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
men grundstommen fanns kvar, så att en karl kunde
praktisera sig öfver.
— Lukaschka!
— Ge-neral!
Lukaschka, som nickat till och funderat på ännu
en påhälsning af pluntan, blef spritt vaken.
— Bind hästarna vid träden här och följ med.
Storligen undrande hvad det kunde vara för ett
nytt påhitt af hans herre, utförde Lukaschka
befallningen.
— Följ med!
Och åtföljd af drängen gick Kulneff ut på bryggans
bjälkar.
Hur han än spejade, kunde han här i närheten icke
upptäcka skymten af en finsk soldat. Vakteldarne voro
nästan nedbrunna.
Allt längre kraflade och kröpo Kulneff och
Lukaschka ut på den förstörda bron. Snart voro de öfver
och stodo på motsatta stranden.
Inga skott... intet folk.
— De äro borta!... Vid den helige Mikael, de
måste ha utrymt sina ställningar och dragit sig tillbaka!
tänkte Kulneff.
Han närmade sig skansarne, som blifvit uppkastade
på udden nedanför byn.
Tomt! Hvarken kanoner eller manskap.
Det var intet tvifvel mera. Finnarne hade af någon
oförklarlig anledning i skydd af mörkret och regnet
utrymt de ställningar, som de hela dagen försvarat med
sådan framgång och tapperhet.
Och Kulneff blef så glittrande glad, att han skulle
velat taga Lukaschka i famn, om denne varit en
kamrat och icke en smutsig hund och hans dräng.
— Tillbaka till hästarna!
Och skyndsamt kraflade sig Kulneff och Lukaschka
tillbaka öfver bron.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
