Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Major Fihlén, kaptenerna Dunder, von lvonow och
von Kothen åhörde honom uppmärksamt.
Öfverstelöjtnant von Törne, äldst i laget, slätrakad,
diger, satt enligt sin vana och snurrade med tummarne,
försjunken i fundringar.
— Ja, skål, mina herrar! sade von Essen och höjde
sitt glas — ännu har det väl inte gått alldeles åt
fan-ders, ehuru det hart när ser så ut. Men vi skola väl
hoppas, att vi än en gång få upplefva sådana vackra
segrar som här vid Lappo och vid Alavo och klå
ryssen, så skägget svedes på grönrockarne och de visa
bakändan i hastigt gupp.
— Väl taladt, öfverste! Må ännu några segrar
återstå finska armén! Fast... hans excellens tyckes icke
ha några tankar åt det hållet...
— Nej, det skall den gode guden veta.
Essen drack von Törne och de öfriga till.
— Ty hvad fältmarskalken beträffar, fortsatte han,
vill han endast ge sig i väg fortast möjligt, helst öfver
hafvet till Västerbotten. Men detta lär, Gud ske lof,
icke gå för sig, sedan han nu mottagit kungens bref.
— Det lär ju ha varit ett märkligt bref, inföll von
Törne.
— Jo, något. Hans excellens blef både förskräckt
och förvånad. Jag hörde hela historien af adjutanten i
högkvarteret, major Björnstjerna, som fältmarskalken
afsändt till kungen med den bedröfliga rapporten, och
som majestätet sedan skickade tillbaka med svar.
— Och hvad skref hans majestät?
— Ja, det var ord och inga visor för excellensen.
Som bekant, inträffade major Björnstjerna i förgår vid
högkvarteret. Han begaf sig genast till excellensen och
framlämnade kungens bref.
.. . Fältmarskalken — omtalade Björnstjerna — grep
ifrigt och förväntansfullt den kungliga skrifvelsen. Han
läste och läste ... och ju längre han kom i brefvet, dess
mera häpet vidgade sig hans enda öga och han syntes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
