Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
åt sitt öde, hade i deras hjärtan alstrat en dof förtviflan,
som gjorde dem allesamman, från generalen ned till
yngste trumslagarpojken, buttra, tysta, ilskna, sorgsna,
allt efter hvar och ens humör och temperament.
Och det var därför de nu i denna regniga
septemberkväll sutto i stugan i Lillkyro, surmulna, tysta,
sugande på sina pipor utan att kunna förmå sig till ett
leende åt en vits eller ett skämt.
Då rycktes plötsligt dörren upp och in kom en ung
löjtnant, våt, smutsig, men med ett muntert leende
under hattbrättet, hvarifrån regndropparne strilade ned i
hans brunbrända ansikte.
— Se god dag, Lejonliielm! Hvarifrån kommer
du? utbrusto samtidigt Niklason och Hesselius.
— Från Åland ... eller närmast från Lokalaks.
— Hvad har du gjort där?
— Varit med om kungens manövrer... och de,
ska ni se, voro märkliga nog.
— Jaså, hans majestät har åter börjat uppträda på
skådebanan.
— Ja, det vill jag lofva. Nu har hans majestät gett
sig sina »tussan djäflar» på att han skall rädda Finland,
sedan fältmarskalken, efter hvad jag hört, uppgett
hoppet och så fort som möjligt vill ge sig hem till Sverige
med regementen, kanoner och naturligtvis först och främst
sin egen höga och bekväma person.
— Ja, det lär ska bli slutet på den här historien,
muttrade major Fihlén. Fältmarskalken, den fega
excellensen, har ju blitt rädd och modlös som en skrämd
kärring och vill gå hem och lägga sig. Och det kunde
han gärna gjort för länge sen. Men vi, Adlercreutz,
Döbeln och alla de andra verkliga finska och envisa
krigare vilja stanna kvar och slåss till sista man, till
sista blodsdroppe.
— Väl taladt, major, väl taladt! hördes ett
mummel från de öfriga och det lyste i de buttra ansiktena
af stålblå energi.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
