- Project Runeberg -  Under sönderskjutna fanor. Romantiserade skildringar från Finlands sista strid /
826

(1908) [MARC] Author: Nils Hydén With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Nå, hvad var det för manövrer, kungen hade
för sig, frågade någon.

— Jo... det var åtskilliga, svarade Lejonhielm,
satte sig bekvämt på en stol, tände en pipa och stirrade
ut i regnet.

De andra betraktade honom förväntansfullt, i hopp
om att få åhöra en intressantare skildring som
omväxling i de gråa dagarnes dysterhet.

— När kungen, fortsatte Lejonhielm, fick Klingspors
rapport om segern vid Lappo, blef han alldeles
öfver-tygad om att den finska armén skulle kunna reda sig
själf med bistånd af bönderna.

— Bönderna! utbrast major Fihlén. Trodde då
kungen att dessa vore oss till sådant ovärderligt gagn?

— För visso! Han föreställde sig att otaliga skaror
väpnad allmoge dagligen skyndade till armén, ordnades
och utgjorde en god förstärkning i striderna.

— Tokigt har det då alltid varit, det goda
majestätet. Aldrig har kungen kunnat bedöma en sak från
det faktiska förhållandet utan endast i skimret af sin
högfärdiga fantasi. Eldad af Klingspors rapport om den
lysande segern vid Lappo såg väl hans majestät ryssarne
flyende på alla punkter och han hyste intet tvifvel om
fälttågets lyckliga utgång, inföll Hesselius.

— Det hade han icke heller behöft göra, morrade
major Fihlén, om vi haft en annan öfverbefälhafvare.
Det är intet tvifvel om att vi då för länge sedan skulle
drifvit ryssarne tillbaka.

Alla instämde:

— Väl taladt, major!

— Det enda, fortsatte Lejonhielm, som förorsakade
majestätet bekymmer, var den snabba tillväxten af
rys-sarnes skärgårdsflotta. Han var nämligen betänkt på
ännu en landstigning, men behärskade ryssarne
skärgården, kunde han ju icke landstiga hvar han ville på
södra kusten. Och om deras små fartyg skall lyckas
tränga ännu längre mot norr och kanske intaga hela

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:26:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hlfanor/0826.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free