Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
| KAP. LXI. |
| När kungen mötte sina tappre. |
— Och hvad sa nu kungen om denna ändalykt på
hans landstigningsplaner för att förödmjuka kejsar
Alexander? frågade major Fihlén efter en stunds
begrundande af utgången på striden.
— Hvad hans majestät sa? Jo, därom berättade
mig en kamrat, som var med på kungajakten Amadis,
svarade Lejonhielm:
. . . Stel som ett stenbeläte och stolt som en gud
gick hans majestät i sin Karl XII:s-dräkt omkring på
däcket. Den långa huggvärjan besvärade honom
synbarligen, de tjocksulade stöflarne gåfvo åt hans gång
något ytterligt klumpigt och ovigt, handskarne, som voro
alldeles för stora för hans tämligen små händer, voro
nära att falla af vid hvarje steg.
Men alltjämt var den stupida uppsynen lika stel,
dryg, hållningen, minen kännetecknande den mest
uppblåsta högfärd. Hela mannen skulle vållat den
olidligaste afsmak, om han icke på samma gång varit så
ytterligt löjlig och så menlöst dum, att han i mångas
hjärtan väckt djupt medlidande.
Men löjet var dock öfverväganda, ehuru
naturligtvis ingen i kungens åsyn vågade visa det ringaste tecken
därtill, utan tvärtom alla bemödade sig om att iakttaga
den största yttre vördnad och respekt.
Där gick han nu på däcket och stirrade med sina
uttryckslösa blåa klotögon på vågorna, på himmelen,
då och då kastande en blick upp mot seglen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 07:26:50 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/hlfanor/0838.html
