Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och hans själ tycktes fylld af en omätlig stolthet
och glädje.
Nyss förut hade han mottagit Lagerbrings rapport
om den lyckade landstigningen vid Helsinge och att
trupperna hefunno sig på marsch från kusten för att
uppsöka fienden och slå.
Troligtvis ångrade han nu att han afsändt Boye för
att öfvertaga befälet. Men däråt var nu ingenting att
göra. Hans tappra bataljoner skulle nog segra i alla
fall.
Det var för att på nära håll åse sina truppers
strider och segrar, få utdela tapperhetsmedaljer och hyllas
som segerhjälten — ty det var ju han själf, kungen,
som planerat det hela — det var för att få njuta dessa
glädjestunder och känna sin stolthet smekas af
kejsarens förödmjukelse, som Gustaf IV Adolf nu seglade
öfver hafvet mot skären utanför Åbo.
Ju längre tiden led, dess hastigare blef hans
klumpiga gång på däcket, dess otåligare hans sinne.
Nu skönjdes de gröna holmarne borta vid
horisonten, dessa gröna holmar, bakom hvilka hans trupper
befunno sig.
Kungen gaf befallning att alla segel skulle sättas till.
Men vinden var svag och endast långsamt gled den
tunga jakten fram öfver vattnet.
I timmar stod kungen längst framme i fören med
ena handen på värjfästet, den andra instucken mellan
rockens knappar, stirrande mot kusten.
Det var i kvällningen. Vinden dog ut. Men strax
därpå började hård motvind blåsa från land.
Nu fick man brassa om seglen och kryssa sig fram
mot skären.
Med en svordom lämnade kungen sin plats i fören
och begynte åter sin otåliga och löjeväckande promenad
öfver däcket.
Ändtligen nådde man efter några slag fram till hol-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
