Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från skeppen hördes skrik och larm. Flaggorna
skönjdes. Nu kunde ingen misstaga sig längre.
Det var den svenska transportflottan, som flydde,
med trupperna ombord.
Kungen stod först några ögonblick som förstenad.
Det var som om han ej kunnat fatta den verklighet,
som nu i brusande fart störtade inpå honom. Var det
dessa trupper, hvilka nu i ångest och förvirring larmade
och skreko — var det dessa, som han sändt ut till att
besegra ryssarne och förödmjuka deras kejsare? Han
hade seglat dem till mötes för att på nära håll få åse
deras käcka strider, för att skänka dem tapperhetens
pris. Och nu kommo de emot honom flyende, i
oordning, vrålande af ångest.
Aldrig hade han någonsin känt sig utsatt för en
sådan förolämpning.
Blodet steg honom åt hufvudet, raseriet bände i
hans bröst, och plötsligt började han skrika likt en
besatt.
Han sprang fram till närmaste officer och högg
denne i rockärmen.
— Hejda dem! Hejda dem! skrek han och pekade
på fartygen, som allt mera närmade sig.
— Befaller ers majestät att fartygen skola kasta
ankar och stanna här i sundet? frågade officeren.
— Ja, ja!... Kasta ankar ... Stanna här ...
Ögonblickligen . . . Jag vill tala med chefen.
Och han började häftigt och tydligen i största
sinnesuppror gå fram och tillbaka på däcket, medan den
långa huggvärjan slängde om benen och de tjocksulade
stöflarne klampade i däcksplankorna.
Från hans läppar utgingo hväsande ljud:
— Jag ska ... Jag ska . .. Hänga dem ... Uslingar
... Förrädare...
Emellertid hade officeren skyndat till befälhafvaren
och framfört kungens befallning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
