- Project Runeberg -  Under sönderskjutna fanor. Romantiserade skildringar från Finlands sista strid /
855

(1908) [MARC] Author: Nils Hydén With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

lärde mig det, ty jag hörde så mycket talas om den —
och den där societén skulle rådgöra, hvilka af dem som
kunde lämna sina fartyg och öfverenskomma om
frakterna. Så skulle matroser anskaffas, fartygen besiktigas
och värderas samt inredas till truppernas emottagande.
Ja, det var ingen ände på allt som skulle göras.

Fjorton dagar gingo och under tiden blåste den
allra härligaste sydvästvind, så vi skulle kunnat segla
öfver hafvet som i ett nafs. Blott fartygen varit klara
och vi ombord.

Ändtligen var allt färdigt och trupperna
inskeppades. På största fartyget, en galeas, inlastades kanonerna
och ammunitionen. På de andra, så kallade
roslags-skutor, fördes hästarna och foderförrådet. Befäl och
manskap fördelades, allt eftersom fartygen kunde rymma.

Men Herre Gud tockna skepp! Somliga voro
odäc-kade, andra läckte. Och det var så ondt om sjöfolk,
att några fördes af gamla, orkeslösa gubbar med biträde
af en skeppspojke.

Och så bar det i väg. Redan vid själfva utfarten
ur Gefle hamn mötte olyckan. Ett af fartygen rände
på en påle och sprang läck. Nå, det var att stoppa till
hålet, ta Gud i hågen och följa efter.

Då vi seglade af, var vädret godt och vi länsade
undan. Men snart kom stormen och då började
villervallan och eländet.

På det fartyg, där jag befann mig, voro vi så många
och så hoppackade, att tiere af soldaterna ej ens hade
rum att sitta utan måste stå med gevär och packning.

Kvällen kom, det mörknade öfver hafvet och
stormen ökade.

På chefsfartyget, där kapten Jernsköld befann sig,
tändes lyktor för att visa flottiljen vägen.

Men det var omöjligt att hålla kursen. . Stormen
skingrade skeppen, eller också styrde farkosterna i
mörkret på hvarandra och sprungo läck. Två sjönko
med man och allt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:26:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hlfanor/0855.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free