- Project Runeberg -  Under sönderskjutna fanor. Romantiserade skildringar från Finlands sista strid /
856

(1908) [MARC] Author: Nils Hydén With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Det var en förskräcklig nalt. Vågorna sköljde öfver
skeppen och i hvarje ögonblick trodde jag alt vi skulle
gå till botten.

Vid midnatt bedarrade stormen. Det blef nästan
lugnt och vi gladde oss åt att det värsta var öfver. Då
blåste det Upp på nytt, men nu från andra hållet, och
så fingo vi en rifvande västan, som dref oss med snabb
fart mot finska kusten.

Mot morgonen stod jag i fören på fartyget,
väntande gryningen.

Himlen ljusnade. Då ser jag plötsligt bränningar
ett stycke för ut. Jag ropade till skepparen att vända.
Han försökte, men kunde icke. Antingen voro vågorna
för starka eller rodret bräckt.

Med sönderslitna segel och tåg dref vår skuta allt
närmare skären. Vi kastade ut ankaret för att söka
stoppa farten. Omöjligt. Det ruttna ankartåget slets,
och nu dref fartyget vind för våg in mot land, där det
slogs sönder.

Lyckligtvis var vattnet ej djupt, så att vi kunde vada
i land, och där stodo vi den kalla, blåsiga morgonen
genomvåta på ett öde skär.

I flera timmar fingo vi vänta där. Ändtligen fram
på förmiddagen syntes en fiskarbåt.

Vi hissade en slags nödflagg. Fiskarbåten upptäckte
oss och styrde mot skäret.

Men icke kunde han taga oss alla ombord i den
lilla bålen. Han var dock så hygglig alt han genast
styrde in mot land och tillkallade hjälp.

Men det drog åter flera timmar, innan någon sådan
hann anlända. Sannerligen trodde jag icke vi skulle
bli dödssjuka af frossa, där vi i genomvåta kläder stodo
i blåsten.

Ändtligen kommo några skutor. Vi togos ombord
och af fiskarne fingo vi höra alt skäret, hvarpå vi
strandat, låg vid Björkö, utanför Vasa,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:26:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hlfanor/0856.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free