- Project Runeberg -  Under sönderskjutna fanor. Romantiserade skildringar från Finlands sista strid /
886

(1908) [MARC] Author: Nils Hydén With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

leisens breda leende spred sig öfver deras skäggiga
anleten. De nickade menande åt hvarandra.

— Se, det var en kung! Han förstod att sätta värde
på dem, till skillnad från vissa andra ....

Och så sneglade de på Döbeln.

När denne slutat uppläsningen, såg han barskt ut
öfver böndernas hopar.

Och så tillade han som lämplig afslutning:

— Ja, så behagar vår konung säga i sin höga nåd.
Men jag, som känner hvilket pack I ären, jag heter
Döbeln, och jag ska ta mig tusan också »döbbla» er.. •
Han I kanske hört talas om björneborgarne? Vet 1
hvad de kämpat, lidit och gjort? Dem skullen I
försöka likna, men i stället ären I ena lata och fega
svinpälsar. Och nu kan I gå hem. Marsch!

— Ett trögt och ovilligt släkte är det, mumlade
Döbeln, där han gick ned från klippbranten, tänkande på
sina nappatag med de goda åländningarne.

Hur hade icke lotsarne betett sig! I sin egenskap af
landshöfding öfver Åland hade han befallt att alla lot
sar under vintern skulle tjänstgöra som underofficerare.

Den lilla uppoffringen behagade dem icke i detta
nödens och svårigheternas år, då alla, hvar och en med
sin förmåga, borde hjälpa till att rädda landet.

Lotsarne klagade hos sjöförvaltningen, denna hos
majestätet och kungen sände en kurir med ett bref,
hvari Döbeln affordrades förklaring öfver sitt
egendomliga tilltag.

Kuriren, en ung löjtnant, framlämnade skrifvelsen.
Döbeln läste igenom den och så vände han sig till
officeren :

— Har min herre hört, hur Montecuculi gjorde,
när krigsrådet i Wien skref dumheter till honom? Men
min herre vet kanske inte, hvem Montecuculi var? Jo,
Montecuculi var en utmärkt österrikisk fältherre. När
han fick den höga skrifvelsen, kysste han den
vördnads-fullt och... stoppade den sedan i fickan.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:26:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hlfanor/0886.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free