Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Se, de bära en korg mellan sig! utbrast Matts
kusk.
Och han och de andra fylldes af glada
förhoppningar.
— Tänk om de ha varmt kaffe med sig, yttrade
Palmqvist förhoppningsfullt.
— Du sa något, mumlade korpral Olagus och
slickade sig om sin skäggiga mun.
Meri och Anna kommo, omklappades och fördes in
i den lilla håla, som männen gräft i snövallen.
Det var verkligen kaffe, som de hade med sig. Hett
kaffe i en panna, omlindad med ylleduk, samt
nyba-kadt bröd.
Och i den trånga snöhålan hälldes kaffet upp, hvar
och en af karlarne fingo sig en kopp, men i tur och
ordning, ty det fanns icke mer än en kopp, och
postandet utanför hålan fick icke lämnas.
— Vet du, hvad det här påminner mig om? sade
Heikki till Meri, där han satt på huk vid hålans vägg
och drack sin kopp.
— Nej.
— Om den där gången strax i början af kriget, då
du blef öfverfallen af Iwan i stugan i skogen, och jag
rusade bort för att döda honom, men blef tillfångatagen,
bunden och kastad i en sådan här snöhydda. Och där
låg jag och tänkte på dig, men jag trodde att Iwan var
hos dig ...
— Hu!... Glöm det där! Nu är ju allt godt och
väl, mumlade Meri och smög sin hand i hans.
— Och Iwan är död ... för andra gången, höll jag
på att säga.
— Ja, och nu lämna vi Finland snart och gå öfver
till Sverige.
— Tror du?
— Jag hörde i »morse några officerare samtala och
af deras ord kunde jag förstå, att det är fråga om att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
