Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Fängelsets styrelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20
FÄNGELSETS STYRELSE.
Flere fångar, som suttit i fängelserna på 1830-talet,
hafva berättat för författaren, huru deras i sig sjelf redan
små matportioner ytterligare minskades, så att de svulto,
och huru besparingar gjordes på veden, så att de frösö.
De erkände, att tillståndet nu var bättre och sade att
det var ett h—e att sitta häktad i de gamla fängelserna
och vara beroende af den tidens vaktmästare. Visserligen
stodo fängelserna under Konungens Befallningshafvandes
tillsyn och besöktes någon gång af Landshöfdingen eller
Landssekreteraren; men att till dem framföra klagomål,
vågade man icke, ty derigenom blottstälde man sig blott
för att blifva än mer utsatt för svält och köld, ja få
kroppslig misshandel. Man teg derföre och led i den
vissheten, att strafftiden hade ett slut; man utgick ur
fängelset med ett bittert hat till samhället, lagen och dess
tillämpare, ja, icke sällan med föresats att hämnas på
samhällsindividen för den omenskliga behandlingen i
fängelset.
De påbörjade reformerna uti fångvårdsväsendet
sträckte sig icke i dess helhet till de s. k. Straffiängelserna, uti
hvilka de till lifstidsfängelse dömde förvarades. Der
kunde också hvarken det philadelfiska eller Auburnska
systemet tillämpas, ja, det skulle varit omenskligt att göra
det, då desse systemer hafva till grundsats dels
ovilkorlig tystnad och dels en ständig ensamhet i cell. Man
tillät således detta slags fångar vara tillsammans i
loge-menter, som stundom beboddes af 90 fångar; de
sysselsattes dels i verkstäder och dels med arbete utom hus;
de fingo obehindradt tala med hvarandra och deras
väktare skulle endast tillse, att inga onödiga och
uppviglande samtal egde rum samt att arbetet förrättades med
ordning och allvar.
Man undanröjde de i fängelserna förut rådande
missbruk, borttog om icke helt och hållet, dock till det mesta,
alla kroppsliga straff, gjorde deras logementer ljusare och
trefligare, man gaf dem god och kraftig kost och till den
mängd, att de icke behöfde svälta, såvidt de icke voro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
