Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. De olika fängelsesystemerna - A. Före 19:de århundradet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38.
DE- OLIKA FÄNGELSES YSTEMERNA.
och i ännu högre grad skulle ådraga sig, ifall han åter
började uppträda förmanande, honom att alltmer glömma
Guds ord och samvetets förebråelser. Den onda säd,
som alltjemt såddes i hans hjerta, slog rötter och
för-kväfde det goda, som han fört med sig från
barndomshemmet och det första nattvardsbordet. Han var således
på god väg att göra en andlig banquerotte, då en
lycklig omständighet — en Herrans skickelse — kom
emellan och hindrade honom att helt förfalla till gudlöshet.
Den af fångarne, som hade tillvällat sig herraväldet
i det • rum, der Johannes satt, insjuknade och dog efter
8 dagars sjukdom. Johannes, som såg att det nu skulle
blifva lätt att taga åt sig väldet, då de öfrige fångarne
vöro både fega och å hufvudets vägnar klent utrustade,
fattade, så snart denne lagt ihop sina ögon, sitt parti och
tillvällade sig herraväldet.
Här sen I, sade Johannes, pekande på den döde,
en syndare, hvars kropp Väl ännu är ibland oss, men
hvars själ är instäld för den rättfärdige domaren för att
ansvara för allt hvad han tänkt, talat och gjort under
lifvets dagar. Och hurudant var detta lif? I veten att
det blifvit förnött i synder, laster och brott; I minnens
huru kvick hans tunga var att häda Gud, smäda hans
ord och de heliga sakramenten samt allt godt, sannt och
skönt; I minnens huru han sökte göra oss alla lika
tänkande med sig ocli att föga fattades, att han häri
lyckats! Huru uppmanade han icke oss att fortgå på den
väg han beträdt; ja, var det icke som om en afgrundens
ande talat, när han undervisade oss i konsten att begå
brott!
Jag är glad ätt hans tunga är förlamad, att han
icke längre kan ingjuta i vårt hjerta det syndens gift och
hatets galla, hvarpå hans hjerta var så rikt. Och det
får jag säga Eder, att den, som hädanefter vågar lasta
Gud, smäda hans ord och det heliga, han får möd mig
att göra. Är det någön åf Eder, som icke tror på ’Gud,
som gillar den döde uslingens ’åsigter, som vill följa hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
