Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Fångarnes uppfostran och lif före inträdet i fängelset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÅNGARNE FÖRE INTRÄDET I FÄNGELSET.
55
gistern i skolan sagt, att det var synd att ljuga och att
taga det allra minsta utan lof från någon, så sade hon
att. jag var dum, som trodde sådant, och att det var
endast presthistorier. Desse lärdomar jemte hungren dref
mig fram på orättfärdighetens väg —; en väg, som jag
sedan har gått, och som fört mig slutligen till detta
lifstidsfängelse.»
Gör då uppfostran allt och finner man icke i fängelserna
äfven sådane, som uppväxt i kristliga hem och der åtnjutit
en vårdad kristlig uppfostran? Visserligen, men desse
utgöra dock ett litet fåtal af våra fångar, ja, icke 4 à 5 på
hundradet. Häraf synes af hvilken vigt det är, att barnen erhålla
en kristlig uppfostran. Någon har också sagt: »rädda
barnet och du skall icke ha den fullväxte att vårda eller
straffa.» Der något barn från ett sådant hem sjunker
neder i synd och brott, då är orsaken dertill, att uppfostraren
tagit miste om barnets karaktär och medfödda böjelser
och således icke förstått att derefter behandla det.
Derigenom hafva onda böjelser, som varit mer latenta, fått
växa fritt och utbilda sig; andra, som i sig sjelfva äro
goda, icke blifvit utbildade, utan till och med af
välmenande föräldrar missbildade. Barnasinnet är stundom så
lifligt, att det behöfver ledas vid tygel, stundom så trögt,
att det behöfver sporras. Upptäcker nu icke
uppfostraren denna olikhet i barnasinnet och således brukar
tygeln, der sporren borde användas och tvärtom, då blir
sinnet i förra fallet allt för lifligt och ynglingen ett s. k.
ögonblickets-barn, som ofta handlar utan betänkande, och
tillfölje deraf kan göra svåra irrfärder; i senare fallet
kan han blifva nedtryckt och försoffad samt tillfölje deraf
oduglig för lifvet.
Sjelfva gudsfruktan, som i sig har en skyddande,
stärkande, förbättrande och ledande kraft, kan, då den
bibringas på ett oförståndigt sätt, hos ynglingen döda den
kärlek till densamma, som fanns hos barnet. Så
berättade en fånge för förf., att han genom att tvingas till
deltagandet i morgon- och aftonböner, samt genom ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
