Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Predikantens första samtal med ankommen fånge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VII.
3*tøéika’rvkné ßUta iunvtui meé
urvkwmen fånge.
Kongl. Maj:ts instruktion för fångpredikant
föreskrifver att han vid fånges ankomst, eller så fort ske kan,
skall göra sig noga underrättad om dennes själstillstånd,
kristendomskunskap och forna lefnadssätt. Redan denna
föreskrift ställer stora anspråk på predikanten. Att pröfva
fånges kristendomskunskap och taga kännedom om hans
forna lif, tillhör väl icke de svårigheter, som icke hvilken
prestman som helst bör kunna verkställa. Men han skall
ock göra sig underrättad om fånges själstillstånd; här
möta svårigheter, hvilka visst icke hvilken prestman som
helst kan utföra. Här är det hvarken de solida
kunskaperna, insigten i de dogmatiska materialierna eller den
större eller mindre skarpsinnighet som predikanten kan
besitta, som gifver honom förmåga att uppfylla denna
föreskrift, utan endast detta, att han sjelf lefver det
tros-lif, hvarefter han skall spana, och den
menniskokännedom som icke låter bedraga sig af det vackra talet eller
förblindas af den synbara liknöjdheten hos fången.
Fången är ofta till sitt väsende en hycklare och van vid
att bedraga. Och presten är den, som icke minst är
utsatt för att blifva förd bakom ljuset. Genom låtsad
fromhet vill han söka göra sig denne bevågen. Han
tänker som så: «tror presten mig vara ångerfull och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
