- Project Runeberg -  Lifvet i ett svenskt straffängelse under 1860-talet samt Ett samhällets olycksbarn /
71

(1893) [MARC] Author: Hampus Frans August Lönegren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Predikantens första samtal med ankommen fånge

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

PREDIKANTENS FÖKSTA SAMTAL MED FÅNGE.

71

botfärdig, så vet jag, att han skall begagna sig af
tillfället, att söka arbeta med Guds ord på min förbättring
och till1 den ändan ofta besöka mig.» Detta bereder
honom nöje och diversion i hans dag från dag lik- och
enformiga lif. Är nu fängelsets direktör också en religiös
man eller predikanten har stort inflytande på honom, så
gör fången genom sin antagna fromhet sig äfven den
vinsten, att af direktören erhålla några förmåner, t. ex.
blifva uppassare hos någon fängelsets tjensteman, komma
såsom kock eller biträde i köket eller bageriet eller blifva
ordningsman i något af logementen. En ung oerfaren
predikant blir lätt bedragen till stor glädje för fången
sjelf, att han kunnat, som han säger, lura honom, och
för kamraterna, som sedan äfven antaga samma sken af
botfärdighet för att söka bedraga honom.

Men själasörjaren måste ock sjelf lefva trons lif i
Kristus, för att kunna bedöma fångens tillstånd i
andeligt hänseende, om han sofver lugnt i syndasömnen, eller
der finnes hos honom någon hemlig oro, om det finnes
någon tillstymmelse till ånger .eller ej, om der finnes någon
önskan om upprättelse eller åtminstone någon bättre
naturlig känsla, som för själasörjaren kan blifva en
anknytningspunkt, från hvilken han kan utgå, för att söka så
småningom föra fången till Gud. Men ännu af en annan
orsak är det nödvändigt, • att predikanten lefver i trons
lif, ty, ehuru fången helt och hållet sjelf saknar detta lif
och till och med sinne derför, så vill han likväl finna
det hos sin själasörjare, så framt han skall kunna fatta
förtroende för hans lärareverksamhet. Yisar själasörjaren
i sitt tal och sina gerningar, att han sjelf icke följer hvad
han lärer, så skall han mista allt förtroende af fången,
och således kunna föga verka på honom. Finner fången,
att predikanten i detta afseende icke är vaksam, så
gläder han sig icke blott deröfver, utan hemtar ock deraf
ursäkt för sina synder. Så hörde jag en fånge säga om
en fångpredikant, som varit hans själasörjare på ett
cellfängelse: «han både drack, talade osanning och höll icke

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:27:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hllifvet/0077.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free