Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Fångstatistik - Mördaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÅNG STATISTIK.
93
bland kamraterna i fängelset gläder sig öfver sin
illgerning och berömmer sig af den; så blefve det en målning,
som skulle komma oss att tvifla, om han vore menniska
eller icke snarare ett vilddjur eller en djefvul i
menni-skohamn.
Vi lemna detta hjertslitande ämne, och vilja i stället
försöka, till räddande af mensklighetens ära, anföra
några skäl, som kunna gifva oss anledning att åtminstone i
vissa rättsfall fälla en mildare dom om desse. — Så har
man hos några trött sig finna eii Mordmani (monomonia
homicida) d. v. s. en blind drift att utgjuta blod och
vilja döda. Denna är en särskild sjukdomsform af
monomani, som under längre eller kortare mellantider
liksom hvilar och då förnuftets bruk synes vara normalt
(Wistrand, Handb. i Rättsmedicin pag 366). Sannt är
ock, att man funnit mord, der ingen annan förklaring om
motivet till gerningen kunnat finnas. Så kan icke någon
annan förklaring till följande brott gifvas. — En
kyrkoherde i Karlstads stift hade upprepade gånger, vid
utdelandet af H. Hel. Nattvard åt sjuka, gifvit dem förgiftadt
vin; giftmord under så rysliga omständigheter, att våra
brottmålsannaler knappast kunna uppvisa ett motstycke till
detta. Under ransakningen kunde han icke uppgifva
något förnuftigt motiv för sitt handlingssätt; han hade
således lidit af mordmani. (Olivecrona: Om dödsstraffet,
2 uppl. p. 188). — Ostridigt är också, att den dagliga
tidningspressen, genom sina i detalj gående berättelser om
tilldragelserna vid föröfvade mord, eller vid andra grofva
brott och sjelfmord, utöfvar ett skadligt inflytande på
individer med svag kärakter, men med liflig fantasi och
häftiga passioner. Läsningen af romaner, hvari grofva
brottslingar spela hufvudrolen, frambringar ock en lika
demoraüserande verkan. Efterhärmningsdriften är hos
mången, särdeles i ungdomsåren, starkt utvecklad, och
om härtill komma föga odlade, moraliska känslor, kan
läsningen af talangfullt skrifna skildringar af brottslingar,
lätteligen förleda svaga karaktärer att försöka göra efter,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
