- Project Runeberg -  Lifvet i ett svenskt straffängelse under 1860-talet samt Ett samhällets olycksbarn /
128

(1893) [MARC] Author: Hampus Frans August Lönegren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Det religiösa tillståndet inom fängelset - Den förhärdade brottslingen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1-128

DET RELIGIÖSA TILLSTÅNDET.

knektar. Tala för oss vid Generaldirektören och skaffa
oss rättelse häri, så skola vi tacka pastorn och lyda
honom, men låt bli att söka omvända oss. Pä dumnia
bönder kan man möjligen hoppas verka något i den
vägen, men icke på oss. Det kan väl hända att någon
usling ibland oss kommer att visa sig som andeligt
sinnad, som man kallar det; men, si pastor, det är endast
skrymteri. Sök att skafta oss laga försvar när vi få nåd,
så vinner pastorn fångarnes tillgifvenhet och skall med
visshet icke hafva något obehag af dem.»

Utan att inlåta mig i vidare samtal med honom,
gjorde jag honom blott uppmärksam på det orätta uti att
beskylla en af alla erkänd hederlig man för en så grof
förbrytelse som att undansnilla något från fångarne.
Derefter sade jag honom farväl och lemnade cellen.

Härefter dröjde jag att besöka honom i den
öfvertygelsen, att han nog snart skulle begära få tala vid mig.
På nionde dagen derefter fick jag också bud, att han
önskade att jag skulle besöka honom Jag anmodade
cell-vakten säga honom, att jag skulle komma när min tid
tillät det. På tredje dagen derefter gick jag att besöka
honom, undrande hvad han nu skulle hafva att säga.
Jag var icke väl inkommen inom dörren förrän han
började: «det är ju så, att man skall bekänna sina synder
för själasörjaren och att denne sedan skall laga, att han
får lida straff för sitt brott; jag har något att bekänna
men icke under biktens insegel, utan på det att pastorn
må befordra mig till straff. Då jag nu frivilligt och i
detta ändamål afgifver en sannfärdig berättelse, anhåller
jag att pastorn gör sin skyldighet och anmäler saken för
direktören, på det att han i sin tur må anmäla den för
generaldirektören och jag må inställas inför vederbörande
häradsrätt att ransakas och dömas.

Detta brott har under åratal tryckt mig, nu kan
jag ieke längre bära det, utan måste för min
själasörjare uppdaga det, för att erhålla både tröst och råd;»
härvid skulle han försöka gråta, men några tårar ville

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:27:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hllifvet/0134.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free