Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Det religiösa tillståndet inom fängelset - Den förhärdade brottslingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DIT RELIGIÖSA TILLSTÅNDET.
129
icke framkomma. Och nu uppdukade han för mig en
lång historia om ett dubbelmord, som han skulle hafva
begått i Fru Ahlstads socken, Oxie härad i Skåne, i det han
med en kvarnhacka dödade mjölnaren jemte hans son.
Berättelsen om gerningen var ganska omständelig, med
talang hopsatt och syntes trovärdig. Jag tyckte mig
dock hos berättaren finna, i stället för hjertats sorg och
bedröfvelse, glädje öfver att hafva kunnat bedraga mig.
Jag gjorde derföre invändningar mot några detaljer i
berättelsen och satte tillfölje derföre i fråga
sannfärdigheten af den aflagda bekännelsen. Han bedyrade att den
var sann och yrkade med stor ifver, att jag skulle
anmäla saken för direktören.
Att han, som förut så hånande talat om Guds ord,
omvändelse, bättring och presternas verksamhet, så der
hastigt nu visade sig ångerfull och sade sig behöfva tröst
och råd, kunde icke annat än hos mig väcka stor
misstro till allt hvad han talat. Mig förekom det, som om
hela berättelsen var en dikt, hopspunnen af honom för
något hemligt ändamål. Och som han i flere år varit
på Warbergs fästning, rann det mig i sinnet, att han
(som fångar i allmänhet, när de flere år vistats i ett
fängelse) önskade för ombytes skull blifva förflyttade till
ett annat, eller ock för att få komma ut och resa och
derunder möjligen kunna rymma.
Allvarligen talade jag till honom och uppmanade
honom bekänna, att allt hvad han berättat var en dikt
samt att det är en synd att dikta på sig ett brott, som
man icke begått, och hyckla en ånger, som icke finnes.
« Jag har genomskådat dig; du vill ut och resa, för att
slippa ifrån, soto du kallar denna fästning, detta d—a näste,
eller ock för att under resan möjligen kunna rymma, —
och för att vinna detta mål, har du hopspunnit denna
liistoria.»
Han syntes blifva förlägen och yttrade ingenting,
hvarför jag beredde mig att gå. Då han såg det och
hade repat mod, sade han, liksom om han ansett sig
9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
