Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Det religiösa tillståndet inom fängelset - Fängelsets tillfällighets-Poet - Till Fångpredikanten - Julvers 1867
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
POETEN.
141
Och äro de ej för en menskovän,
Som, om dem sägs, ’så kalla eller härda’
Att de ej kunna älska, lyda Den,
Som deras själar fått om hand att vårda.
Tungt Edert herdekall bland denna hjord
Af vilsekomne får, dock torde blifva,
Gud vill dock med sin ande och sitt ord
En kraftig lättnad åt dess öfning gifva.
Ja måtte Han, i hvilkens tjenst Ni står,
En lycklig framgång låta Eder röna,
Här — i den verksamhet Er förestår,
Och den med rik välsignelse belöna.
Förlåt den usling, som sig vågat här
I enfald teckna detta blad betåradt!
Det blott en fången menskoande är,
Som väckt utur sin dvala, dagen spårat.
G. O. 8. W
Julyers 1867.
Välkommen o Jul, med din leende fröjd!
Ditt ljufliga — "Frid uppå jorden",
Bebådadt af englar från himmelens höjd
Vid Jesus oss födder blef vorden,
Välkommen med dina gudomliga drag,
Du ljusets och glädjens högtidliga dag!
Du kommit med ljus och re’n ljusen ses le,
Uti sina praktfulla kröner,
Och strålande anlet’, hvart tanken vill se,
Och ljud af andäktiga toner;
En -salighetsfläkt kristenheten far rund,
Uti denna glädjens jublande stund.
O himmel, en gång äfven Julljus för mig
Ha brunnit af frid i mitt hjerta!
Men ack uppå verldens förvillande stig
De släcktes och byttes i smärta!
En smärta, med hvilken jag suckande går
Och fäller nu saknadens tår uppå tår.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
