Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Samhällets pligt att söka förekomma brotten och hvad det i detta afseende har att göra (den preventiva fångvården) - Den kristliga staten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
160
DEN PREVENTIVA FÅNGVÅRDEN. 15S)
gudsfruktan och sedlighet, till flit och ’arbetsamhet samt
till förvärfvandet af de nyttiga kunskaper, som äro
nödiga för de olika samhällsklasserna! Ty konstateradt är
af fängelsestatistiken, att en stor del af de brottslingar, som
äro intagne i våra fängelser, äro födde i elände, hafva
uppväxt utan att hafva åtnjutit religiös uppfostran, utan
att hafva blifvit vande vid goda seder, och att deras
lefnadsbana i följd deraf blifvit en fortgång från odygd till
last och från last till brott.
Ett belysande exempel härpå vilja vi anföra: Den
29 Januari 1876 afrättades för begånget mord i Norge
fången Vallin. Om honom yttrar I. Traasdahl: «När
vi tänka oss, att Vallin för det första var född af
kringvandrande föräldrar och hade en fader, hvilken, så att
säga, med modersmjölken sökte ingifva honom
gudsförnekande grundsatser, att han var arresterad två gånger
innan han blef konfirmerad, och att han ändtligen i en
framskriden ålder blef konfirmerad i ett fängelse, så
kunna vi lätt sluta till, hvilken uppfostran han erhållit. När
vi vidare betänka att han, i de 55 år han upplefvat,
vandrat från fängelse till fängelse och tillbringat största
delen af sitt lif i straffanstalter, kunna vi icke undra
öfver, att han var en så förhärdad, grym och farlig
förbrytare som han var. Då den arma naturen kommer
att fritt utveckla sig under så olycksbringande
förhållanden, kan man icke annat än känna djupt medlidande med
sådana menniskor, och hela samhället, hvari de lefva,
måste väl också erkänna sin stora andel i deras förderf».
(Olivekrona, Om Dödsstraffet pag. 192—193.)
Staten har i detta fall gjort mycket och svenska
folket har uppoffrat och uppoffrar årligen stora summor för
detta ändamål. Staten har dock — så tänka många —
slagit in på en ej välbetänkt väg, då den genom sin
lagstiftning bestämt det kunskapsmått, som arbetarens barn
skall inhemta, innan det får lemna skolan, allt för
omfattande; ty åtminstone i städernas folkskolor är det så
drygt, att barnen måste tillbringa 6 à 8 år i skolan,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
