Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Samhällets pligt att söka förekomma brotten och hvad det i detta afseende har att göra (den preventiva fångvården) - Den kristliga staten - Kyrkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
164
DEN PREVENTIVA FÅNGVÅRDEN. 15S)
vaksam uppsigt öfver alla, så högre som lägre
undervisningsanstalter, och tillsyn att i dem meddelas så väl en
harmonisk religiös, som vetenskaplig och medborgerlig
bildning!
Till sitt biträde härtill har staten och behöfver staten
Kyrkan.
Kyrkan representeras af läroståndet, så väl det, som
har församlingen i dess helhet att vårda sig om: Biskop
med Domkapitel, Presterskap och Kyrkoråd; som ock
det, som skall vårda sig om församlingens omyndige
medlemmar, barnen och ungdomen: Eforus med
Domkapitel, Pastorerna, Lärarne och Skolrådet. Alla dessa skola
i sin mån vara målsmän lör det kristliga lifvets
befrämjande. Ett vigtigt, grannlaga, men också mödosamt och
svårt verk, om målsmännen derför vilja arbeta och söka
att fullgöra det verket. Ty de makter, de hafva att kämpa
mot, äro starka och kunna hänvisa sina tjenare på snar
belöning. Fienden är ondskans makter utom menniskan;
de djuriska och egennyttiga begärelserna inom henne.
Desse tala sitt väl förstådda språk, hvilket för det
köttsliga sinnet derjemte är så lockande. Visserligen höres
det, ock i menniskans bröst en röst, som yrkar pligt; den
rösten kallas samvetets röst och är icke något mindre än
Guds röst i menniskan, Guds lif uti vår själ; hvilket är
ett ojäfaktigt bevis på, att menniskan är af Guds slägte.
— Man kan undra öfver att, då så är; icke den rösten,
som yrkar pligt — det sanna, goda och rätta —: tager
öfverhanden och lockar till efterföljd. Orsaken härtill är
först och förnämligast, att begären hos vår lägre natur
efter fallet äro häftigare och mer pockande än de, som
höra till vår andeliga natur. Men också är detta en starkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
